Vår berättelse börjar när jag träffade honom för första gången på min arbetsplats år 2015. Jag satt ensam i en bemmnad disk och hjälpte till kunder. Jag märkte inte att två diskar från mig satt en kille och försökte mecka med en dator. Jag fick ett telefonsamtal och efter att jag blev klar kommer han fram till mig och hälsade vänligt.
"Hej! D. Heter du D?" - Han
"Hej D! Ja." - Jag
"Åh trevligt! Är du T?" - Han
"Nej, jag är K. Hurså?" - Jag
"Aha okej, nej min syster heter också D. Därför jag undrade" - Han
"Jaha, trevligt. Antar att du är T då?" - Jag
"Aa" - Han
Efter de samtalet blev jag och han väldigt bra vänner. Vi klickade direkt. Varje gång jag såg honom på jobbet så tjutade jag ut framför alla "Men wooooow, vad stilig du är idag, Herr D!!!" med entuiasm för jag var en sådan person. Jag älskade att skrika ut komplimanger framför alla till dom jag tycker om utan att skämmas. Jag var väldigt livligt och energisk av mig. Varje gång jag gav honom komplimanger blev han alltid rörd av det men också börja rodna för att alla tittade på honom. Han tyckte inte direkt om uppmärksamheten men han sa aldrig åt mig att sluta. Tror att han älskade det ändå innerst inne. Haha.
I början hade jag någon annan som jag pratade med. Han var i ett förhållande. Vi var inte alls intresserade av varandra på det sättet. Men med tiden utvecklades våra känslor till varandra när vi egentligen bara var vänner. Men vi klickade väldigt bra ihop. Det går inte att förklara riktigt. Men det var som att han var jag och jag var han..